söndag, november 10, 2013

Söndag morgon och döden, döden, döden...

Barnens sov helt ok, gick upp 7.15 ungefär så ska inte klaga. Regnet har öst hela natten och pölen utanför växer.
Avslutade kvällen igår med att se första avsnittet av serien Döden, döden, döden. 

Del 1 av 8. Varje år dör drygt 90.000 svenskar. Ändå pratar vi inte om döden. Få av oss har sett en död människa. Men tänk om döden blir extra skrämmande för att vi har gjort den så okänd? I kvällens avsnitt följer vi med till ett krematorium, gräver en grav och möter Kajsa som är döende i cancer och planerar sin egen begravning. Programledare: Anna Lindman

Viktig serie som handlar om just döden. Jag jobbar nära döden och jag har sett döda människor, jag har tagit hand om döda människor, jag har mött dess anhöriga, jag jobbar med människor i livets slutskede. Viktigt att våga se vad som händer sedan, inte blunda för det. En dag är vi alla där... Men när jag jobbar kan jag inte tänka på att det en dag är min mamma eller jag själv som ligger där. Det går inte, då blir man galen. Man får försöka klä på sig arbetskostymen, vara lyhörd, proffesionell, tacksam...

Jag tror vi alla lever vidare, som änglar. Våran själ försvinner bort någon annan stans, ett annat land. Vi lever, men inte här och nu. Vi lever inte fysiskt, man kan inte ta på oss. Men man kan känna närvaron...

Nä nu är det krig här hemma igen mellan två små bråkstakar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

kommentera gärna- då blir jag glad, men:

*använd en vänlig ton

*var helst inte anonym, har du ej blogg så skriv gärna en liten kråka =)

*inget tävlings-spam

*vett och etikett

*svarar dig ofta här i min blogg, kommenterar du hos mig tittar jag såklart tillbaka hos dig =)

*gillar du bloggen, lägg till mig på bloglovin